Ynklig och feg är orden som kommer när jag tänker på dig. Men jag vet att det är min sårbarhet och ilska som sätter de etiketterna! För egentligen är nog rädd mera rätt! Men okej...visst fegt har du avslutat denna relation och det kan jag inte ta ifrån dig...hur gärna jag än vill!!

Du ljuger mig rakt upp i ansiktet när jag ber om sanningen! Sen väntar du tills du tror att det lugnat ner sig, kollar av mig med en kommentar i min blogg, fegt nog utan namn, för att sedan hugga mig i ryggen igen!

Varför är du inte mer rakryggad och berättar för mig! Tror du det sårar mindre att läsa om det i din blogg! Eller är du så feg så du inte vågar stå för konsekvenserna! Du orkar inte höra min sorg och istället för att berätta det direkt till mig så skriver du i bloggen och behöver alltså inte bry dig om eller höra hur jag reagerar! Det är liksom utanför ditt intresse! Betyder jag så jäkla lite för dig?

Jag ska inte ljuga...visst blev jag besviken på att du inte flyttade! Visst hade jag en dröm, en utopi, om att du skulle bli frisk, upptäcka vad du hade och börja visa mig respekt och sedan skulle vi leva lyckliga resten av livet! Det var du som närde den drömmen med att du skulle flytta, vi skulle ha studio ihop och fotografera brudpar ihop. Alla dessa idéer kom från dig!
Men mitt hjärta visste hela tiden sanningen! Om sanningen är att du aldrig älskat mig eller att du inte klarar av ett förhållande på grund av din spruckna själ det får tiden utvisa! Men oavsett så visste mitt hjärta!

På ett konstigt sätt känner jag mig lättad! Nu behöver jag inte sitta i timmar och lyssna på när du berättar vilken värdelös jävel du är och hotar begå självmord, och så sitta 38 mil bort och inte veta vad jag ska göra! Jag slipper ha ångest över att du mår så dåligt och det inte finns något att göra! Jag slipper få helt omotiverade utskällningar med efterföljande ursäkter! Jag slipper känna mig trea i min närmaste relation! För så var det! Kameran och fotograferingen kom etta och hade du inte fått en bild den helg du var hos mig var helgen helt misslyckad! Det sade du varje helg! Hur tror du det fick mig att känna mig! Värdefull? Älskad? Åtrådd?
 Och nummer två kom dina vänner som du var så himla rädd om! Jag gissar att nu när jag är nedgraderad till att inte ens vara din vän så känns det bättre! Du får ha dina vänner ifred! Jag vet att jag har gjort mycket fel och jag vet att jag inte litade på dig! Du visste varför men du tog ingen hänsyn till det utan gjorde det ännu värre och i slutänden var allt mitt fel!

Kanske är det så att jag inte ens kom på tredje plats för varje gång du kom  hit så kramade du mig snabbt för att sedan gulla mig mina katter resten av kvällen! Det fick mig inte direkt heller att känna mig attraktiv och efterlängtad!

Det är inte min sak längre...det blir väl hennes sak...om du vågar  be henne! Jag gissar att du inte kommer behandla henne lika illa för gör du det kommer hon sticka och det vet du! Du visste att jag var svag och du utnyttjade det på ett elakt och manipulativt sätt för din egen vinnings skull! Jag är inte heller skuldfri...jag lät dig utnyttja mig i hopp om att du skulle se mig...någon gång...förutom då jag tagit en bra bild!

Du har skrivit i din blogg att jag är "utkastad för evigt"! Så mycket för den vänskapen! Det gör så jävla ont att läsa att jag är skräp som bara är att rensas bort så du kan gå vidare med ditt nya. Och jag kan lova att du kommer tänka att det bara är jag som tolkar det så men det är bara en ursäkt för att du ska må bättre! Det spelar ingen roll hur vackert och poetiskt du svept in det du vill säga! Det är helt öppet för vem som helst att tolka och läsa in vad som står! Innerst inne så tror jag att du vet att det är förjävligt hänsynslöst skrivet och på något sätt har du väl gjort det med flit för att göra mig illa! Jag kan inte se det på något annat sätt! Jag förstår att du inte kommer se min sida av det idag... Du känner förmodligen bara ilska och avsky när du tänker på mig...men en dag kanske du inser vad du gjort! Jag önskar att du gör det! Och jag hoppas du har vett att känna ånger och be om förlåtelse då! För mitt mål är att ha goda tankar om dig....trots att du gjort mig så illa! För som du mycket väl vet så är du min första i mycket och det gör så jävla ont!

Du väljer att inte spara på orden om din nya kärlek och lycka i din blogg, du låter mig få första parkett tillsammans med alla andra! Jag är ett glömt kapitel som inte ens får en kram i en hälsning tillbaka i din blogg! Åter igen..så mycket för den vänskapen!

Jag förstår inte varför du inte kunde visa mig och det vi har haft så mycket respekt att du kunde berätta att du hittat någon ny! Åtminstone i ett mäjl! Nej, du valde att låta mig läsa det tillsammans med alla andra i din blogg. Det är MIG du delat alla dessa timmar i telefonen med! Betyder det verkligen så lite så du känner att du kan göra på detta sätt utan att känna någon ånger eller skuld? Känns det verkligen bättre att veta att du sårat mig så in i helvete bara så du slapp ta de direkta konsekvenserna? Är jag så otroligt lite värd för dig?

Jag är helt övertygad om att du behandlade mig så jävla illa när du var här för att du redan då visste om och kände denna andra kvinna! Hur långt ni gått i ert förhållande vet jag inte och jag litar inte ett dugg på det du säger eftersom du helt och fullt blåljugit när det varit uppenbart! Vad ljuger du då inte om när du vet att du kan komma undan med det?

Det har varit så lätt för dig att gå till en ny och direkt få de rostiga gångjärnen att brytas och dörren att rämna! Jag gissar att det står för att hon är den mest perfekta kvinna som finns och hon är ditt allt som du vill leva resten av ditt liv med! Också väldigt subtilt när du för 2-3 veckor sedan skulle flytta hit och var hos mig och rekognocerade! Förstår du hur jävla illa du gör mig! Förstår du hur respektlös du är! Du väntar inte ens en liten stund innan du målar din stora kärlek rakt i mitt och alla andras ansikten...när du vet att jag finns här och du vet hur ledsen det gör mig! Ingen hänsyn! Hur känns det för dig? Är du verkligen så jävla känslokall så du kan med berått mod hugga kniven i mig om och om igen...utan att en gång möta mig och säga sanningen till mig direkt! Utan att en gång fråga hur jag mår! Allt jag kan komma fram till är att jag betyder och betytt så lite för dig att jag ingenting är värd! Ingen respekt! Ingen vänlighet! Ingen hänsyn!

Jag har försökt avsluta ditt och mitt förhållande två gånger och båda gångerna har jag gjort det med full kraft! Jag har förklarat för dig att jag inte ville att vi skulle börja hata varann och att jag alltid vill känna positiva tankar för dig! Jag har haft min vecka av gråt och sorg men ändå i slutänden varit glad över dig och den tid vi fått! Allt du gett mig! Men du har alltid kommit tillbaka! Trots att jag vet att du berättade för dina vänner redan i mars att jag inte var den rätta och att det var över! Du bara "glömde" berätta det för mig! Eller stå för det! För visst är det skönt att ha någon som pratar med en så man slipper gå igenom all ångest själv! Visst är det skönt att ha någon som man kan slå på för att bli av med sin egen litenhet! Någon som inte kräver allt för mycket utan ger och ger...och inte ställer några krav på dig tillbaka! Visst är det skönt att kunna utnyttja och manipulera utan alltför stora konsekvenser!  Jag önskar att jag kunde se att du har fattat hur illa du gjort mig!

Du har sagt så många elaka saker om mig! Om mitt liv och mitt hem! Det enda som varit bra hos mig har varit min ena katt och det säger ju ganska mycket om hur liten och värdelös du gjort mig!  Och du har säkert jättemånga dumma elaka tankar om mig...som att jag är en svartsjuk psykopat som blivit en bitterfitta (dina fina ord om mig)... och kanske är det sant! Och visst kan du välja att lägga skulden på mig och skylla på mig på alla sätt och det är ditt val, men både du och jag vet vad som verkligen hänt mellan oss och jag tror att du innerst inne i ditt hjärta vet vad du gjort! När du var hos mig sist så var jag till och med rädd för dig...för du var så elak, distanserad och visade på alla sätt att du faktiskt inte brydde dig särskilt mycket om mig! Jag tog det som att du var rädd och hade funderingar över flytten men jag inser ju nu att du tänkte på henne...och ville bli av med mig!

Jag har hela tiden velat avsluta ditt och mitt förhållande INNAN jag skulle börja hata dig men du har gjort det så svårt och när du åkte hem från mig kände jag för första gången en lättnad...och en ilska över ditt sätt att vara mot mig! Men allt faller på plats nu! Du hade inte mig i tankarna alls...du hade bara henne!

Du vet vad du har betytt för mig! Du vet vad jag har känt för dig och du vet att jag bara velat dig väl! Du vet att jag inte vill tycka illa om dig. Men det är av fullständig obetydlighet när du väljer att skriva som du gör i din blogg och låtsas som att jag inte finns.

Jag blev jäkligt ledsen och sårad av ditt beteende! Inte av själva inlägget egentligen utan din fullständiga avsaknad av respekt och hänsyn till mig och det du och jag haft! Du visar jäkligt tydligt för mig och för alla andra som vill läsa att jag inte betytt ett dugg och att jag bara är att kasta ut för nu har du äntligen hittat drömkvinnan! Förstår du hur sårande det är?

Jag måste erkänna att jag är glad över att du inte flyttat hit för fy faan vad du hade hatat mig! Och jäklar vad du hade behandlat mig värre då! Tack gode gud för att dessa två kvinnor visade sig för dig i ditt liv så jag slapp bli ännu mer nertryckt! För hade du flyttat och det inte hade blivit bra så hade det varit mitt fel! Och jag hade blivit straffad för det också!

GLÖM ALDRIG: Detta är ditt val att avsluta såhär mellan oss! Det är ditt och dina val som gjort att avslutet blivit såhär! Hade jag fått bestämma hade vi brutit som vänner...nu vet jag inte vad vi är! Men jag är helt säker på att du inte bryr dig!

Jag kan välja hur jag vill avsluta detta inlägg! Jag kan välja att följa min sårade själ och krossade hjärta och stundens ingivelse eller också kan jag välja den rena och sanna vägen! Se igenom bitterheten och inte låta sorgen fästa!

Jag väljer den sista och önskar dig lycka till i ditt liv! Jag hoppas du söker hjälp för din depression och ångest och inte tar ut det över henne som du gjort med mig! Jag hoppas att du hittat det du så gärna vill ha och söker och jag hoppas att du blir lycklig! Något jag verkligen önskar dig är att du ska lyckas som fotograf! Jag vet vad det betyder för dig och av hela mitt hjärta önskar jag att du får det.
Jag hoppas också att du kommer ifrån din pappas inflytande och blir den man du kan vara...borde bli! Som jag vet att du vill vara!

Ja det började som en varannandagsdag...alltså en riktigt pissig dag! Ångesten ökar mer och mer ju längre dagen går och jag har alla konstiga bilder för mitt inre som gör att jag tror jag hellre vill dö än att det ska vara sant! Tankar som får mig omedelbart att må så illa så fortsätter jag tänka dem spyr jag... Jag får tvinga mina tankar att fokusera på något annat och då lugnar sig illamåendet efter ett tag! Men det håller bara i någon minut sen ser jag det framför mig igen! Jag hatar livet..jag hatar situationen och jag förstår ärligt talat inte hur jag ska överleva det!

Men jag tog mig samman och åkte och köpte två sommardäck till bilen idag. 1300 spänn för något jag behöver ha bara ett liitet tag till...för sedan blir det ju vinterdäck som gäller och jag lovar att jag måste köpa nya där...alla fyra säkert! Irriterande!!
Och sedan letade jag ny mobiltelefon för shoppa är väl det bästa som finns som lösning på ångest! I alla fall sån här ångest!  Men det finns inga fina! De allra flesta är svarta eller silvriga och det är så förbannat fult! Och blanka är de också! Är det opraktiskt eller är det?!??!?!?!!? SÅ jag får skjuta på det tills de nya modellerna kommer om en månad eller så och hoppas att någon tillverkare kan göra en telefon som passar mig!
Efter det har jag gjort naglarna! Tyvärr associerar jag dem med annat så jag hatar dem! Så jag gjorde dem gråa...och korta och fula! :O( Allt på mig är fult så varför försöka göra något bättre!

Men av någon anledning...med hjälp av min rara vän J så kunde jag vända eländet! Men tack gode gud för vattenfast mascara!! För tårarna rann och rann precis innan träffen på kvällen! Men jag åkte trots mina mindervärdeskänslor och det är jag glad för! För jag har haft jättetrevligt! Jag har varit på fototräff med studiofotografering på schemat! Bilder ska komma i min andra blogg! Jag är verkligen inte bra på det där men jag har hösten på mig för vi ska fortsätta...varannan tisdag till jul! OM...det inte blir så att jag måste lägga ner det här med modellfotografering ett tag. För lite som det är nu så lutar det åt det! Ett halvår eller något...som sagt, vi får se!

Nu ska jag sätta mig och kolla igenom bilderna från kvällen och publicera dem i min andra blogg! Om det finns någon bra! Det var en jätteduktig kille med som har grymt fina bilder och vi hade ju samma förutsättningar så...jag är inte bra...