Varför...

...håller man krampaktigt fast vid det som inte är bra för en?
...vill man ha det som gör en illa?
...stannar man kvar på en plats som man blir sjuk av?

Är det för att vi inte tror att vi är värda mer? Allt? Vi är inte värda att må bra? Att få vara lyckliga?

Så istället för att försöka väljer vi den väg som vi tror är enklast...den väg som är mest välbekant...den vägen som gör att vi inte behöver kämpa...på riktigt leva....bara existera...

Och i slutänden förlorar vi dagar...nätter...månader och år...och det är rädsla och inget annat som styr...

Och rädslan ger ensamhet...bitterhet...och ångest...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0