Usch och fy...och så liite bra
Fortfarande avskyr jag verkligen överskrifter på inlägg för jag vet aldrig vad jag ska skriva om eller vad det blir...för jag skriver bara det min hjärna tänker just för stunden och så bearbetas det ut som små bokstäver i ett blogginlägg! Men å andra sidan kan jag ju skriva inlägget först och sedan titeln... ;O))
Jag vaknade i morse av att telefonen ringde och det var den första bilverkstaden som jag bett om hjälp igår. Konstigt för dit kom inte bilen för lagning. Undra om han bara var snäll och ringde för att höra hur det gått! Gör människor så? Konstigt men är det så är det supergulligt!
Jag har också fått upplysning från den rätta verkstaden att min bil är klar nu...det var startmotorn som pajat och räkningen slutade på 2300:- Härligt! :O))))) *ironisk*
Men han var cool med betalningen och sa att jag kan betala den nästa vecka eller till jul eller så...han litade på mig! *hahah* Har inte hämtat min fina röda än men ska snart...
Sedan har jag fått ett stort brev om utredningen som jag ska påbörja på tisdag! Det var en tjock bunt med papper och bara det gjorde känslan övermäktig. Jag blir faktiskt lite rädd för det där och vet inte hur jag ska orka igenom det! Jag önskar att jag kunde vara frisk och bara få ha ett jobb och få undvika systemet och allt skit vårt samhälle har blivit.
Nu kommre jag ju få en dom om vem jag är och hur jag mår..och utifrån det får jag veta om jag är värd några pengar...eller om jag är paj för livet! Jag vill inte.... *stoppar huvudet i sanden ett tag till*
Något som gjorde mig såå glad och fick mig att le ända ner i magen var två kommentarer! En i varje blogg! Den kommentaren jag fick här av min älskade Mandarin gjorde mig så glad. Min älskade raring ska klistra kuddar på alla stenväggar så jag slipper slå mig mer! Så ovanligt gulligt och omtänksamt!! Puss min rara vän!! :O))
Den andra kommentaren var i min andra blogg av en gammal gymnasieklasskamrat och en av de finaste vänner jag haft i mitt liv. Hon och jag har tappat kontakten i många år och nu har hon hittat min blogg och jag har fått två kommentarer av henne. Bara det glädjer mig...men hon kommenterar också ett täcke som hon tror sig känna igen från 15 år tillbaka *hahah* Jätterolig kommentar som fick mina mungipor upp till öronen!! :O)))
Jag har haft ett känsloutbrott i natt. Jag kände mig lite kränkt och trampad på och då gick jag i taket! Jag försökte göra det på ett trevligt sätt och jag skrev om mäjlet ett flertal gånger men nu när jag läser det dagen efter ser jag att det är hårt skrivet! Jag vill inte vara hård och jag vill inte få någon att må sämre än de redan gör... Jag vet hur jobbigt det är att må så dåligt att man inte orkar någonting och knappt ser någon väg...varken in eller ut eller bort eller till... Inte känns det då bättre att få en ganska omotiverad utskällning då! Anledningen till utskällningen beror på månader av uppbyggd rädsla och förakt mot mig själv i vissa situationer och ibland rinner koppen över!
Jag känner att jag kanske borde be om ursäkt men samtidigt ber jag om ursäkt hela tiden och det är något jag måste sluta med så jag hoppas att en förklaring kan hjälpa min vän att se att det inte bara vara han...det handlar om mig också...mina känslor och mitt liv! Jag är ganska ofullkomlig men jag kämpar dagligen med att bli bättre, vara bättre, vara stark, positiv, hitta glädje i ett ganska sketet liv. Jag sliter hårt med mig själv samtidigt som jag gör allt för mina vänner! Kanske blir det för mycket ibland! Naturligtvis mitt eget fel eftersom jag inte är bra på att prioritera men jag hoppas att det finns förståelse...men det är inget jag kan be om! Ja vi får se...vad som händer!!
Tiden utvisar allt... Men oavsett vad som händer så önskar jag min vän allt gott och önskar att jag kunde ta smärta och sorg ifrån honom!
Nu ska jag ut i stora världen och hämta min bil tror jag bestämt... Och sedan ska jag nog fotografera lite!! Det var längesen och det är fint väder idag så det kan bli lite roligt! Tar nog med Tufsen och åker till landet!!
Jag vaknade i morse av att telefonen ringde och det var den första bilverkstaden som jag bett om hjälp igår. Konstigt för dit kom inte bilen för lagning. Undra om han bara var snäll och ringde för att höra hur det gått! Gör människor så? Konstigt men är det så är det supergulligt!
Jag har också fått upplysning från den rätta verkstaden att min bil är klar nu...det var startmotorn som pajat och räkningen slutade på 2300:- Härligt! :O))))) *ironisk*
Men han var cool med betalningen och sa att jag kan betala den nästa vecka eller till jul eller så...han litade på mig! *hahah* Har inte hämtat min fina röda än men ska snart...
Sedan har jag fått ett stort brev om utredningen som jag ska påbörja på tisdag! Det var en tjock bunt med papper och bara det gjorde känslan övermäktig. Jag blir faktiskt lite rädd för det där och vet inte hur jag ska orka igenom det! Jag önskar att jag kunde vara frisk och bara få ha ett jobb och få undvika systemet och allt skit vårt samhälle har blivit.
Nu kommre jag ju få en dom om vem jag är och hur jag mår..och utifrån det får jag veta om jag är värd några pengar...eller om jag är paj för livet! Jag vill inte.... *stoppar huvudet i sanden ett tag till*
Något som gjorde mig såå glad och fick mig att le ända ner i magen var två kommentarer! En i varje blogg! Den kommentaren jag fick här av min älskade Mandarin gjorde mig så glad. Min älskade raring ska klistra kuddar på alla stenväggar så jag slipper slå mig mer! Så ovanligt gulligt och omtänksamt!! Puss min rara vän!! :O))
Den andra kommentaren var i min andra blogg av en gammal gymnasieklasskamrat och en av de finaste vänner jag haft i mitt liv. Hon och jag har tappat kontakten i många år och nu har hon hittat min blogg och jag har fått två kommentarer av henne. Bara det glädjer mig...men hon kommenterar också ett täcke som hon tror sig känna igen från 15 år tillbaka *hahah* Jätterolig kommentar som fick mina mungipor upp till öronen!! :O)))
Jag har haft ett känsloutbrott i natt. Jag kände mig lite kränkt och trampad på och då gick jag i taket! Jag försökte göra det på ett trevligt sätt och jag skrev om mäjlet ett flertal gånger men nu när jag läser det dagen efter ser jag att det är hårt skrivet! Jag vill inte vara hård och jag vill inte få någon att må sämre än de redan gör... Jag vet hur jobbigt det är att må så dåligt att man inte orkar någonting och knappt ser någon väg...varken in eller ut eller bort eller till... Inte känns det då bättre att få en ganska omotiverad utskällning då! Anledningen till utskällningen beror på månader av uppbyggd rädsla och förakt mot mig själv i vissa situationer och ibland rinner koppen över!
Jag känner att jag kanske borde be om ursäkt men samtidigt ber jag om ursäkt hela tiden och det är något jag måste sluta med så jag hoppas att en förklaring kan hjälpa min vän att se att det inte bara vara han...det handlar om mig också...mina känslor och mitt liv! Jag är ganska ofullkomlig men jag kämpar dagligen med att bli bättre, vara bättre, vara stark, positiv, hitta glädje i ett ganska sketet liv. Jag sliter hårt med mig själv samtidigt som jag gör allt för mina vänner! Kanske blir det för mycket ibland! Naturligtvis mitt eget fel eftersom jag inte är bra på att prioritera men jag hoppas att det finns förståelse...men det är inget jag kan be om! Ja vi får se...vad som händer!!
Tiden utvisar allt... Men oavsett vad som händer så önskar jag min vän allt gott och önskar att jag kunde ta smärta och sorg ifrån honom!
Nu ska jag ut i stora världen och hämta min bil tror jag bestämt... Och sedan ska jag nog fotografera lite!! Det var längesen och det är fint väder idag så det kan bli lite roligt! Tar nog med Tufsen och åker till landet!!
Kommentarer
Trackback
