Anneliciious

...om och om igen... Det är vad jag gör...

Jag vet vad konsekvenserna kommer bli men ändå gör jag det! Jag tänker nog kanske inte på konsekvenserna. Eller också är jag så naiv så jag tror att något ska ha ändrats!!

Men det har det så klart inte och det visste jag ju...redan innan jag utsatte mig för den situationen!

Undra om det beror på att jag är korkad som jag gör så? Eller kanske en obotlig optimist? Eller bara ensam och lever på hoppet? Det kanske är en blandning...förmodligen!

Men allt går i sina banor...och jag verkar inte kunna acceptera dem! Tänk vad livet skulle vara mycket enklare om jag insåg min plats i livet, inte utmanade ödet och min existens...utan bara var...och väntade in... Allt skulle vara mycket enklare och jag skulle inte köra huvudet i samma stenvägg fler gånger än just den första gången...

Tänk om man kunde lära sig av sina misstag?

Men är det något jag inte kan så är det just det... utan om och om igen...kör jag huvudet i väggen...alldeles blodig och sönderkrossad första gången, med stora ärr som finns kvar som påminnelse...men inte tillräckligt stora och fula för att jag ska fatta att jag inte ska göra det igen....pang....krasch...igen....huvudet i samma stenvägg...efter alla gånger i samma stenvägg får jag inte lika ont längre...det kan nog bero på att känselspröten är indragna och huvudet skyddat av en hjälm, kroppen av en mur...så denna gång blir jag bara lite mörbultad...och redan i morgon är jag uppe i sadeln igen...och förmodligen stångar i väggen igen ;O)

Jag är envis...som synden...kanske på lite gott men mest på ont....dels för min egen del då väggarna sällan flyttar sig frivilligt och för andra för att just väggarna inte flyttar sig...

Dags att sova...lite mörbultad men mest trött....och med värkande axel och skuldra... Hoppas min morgondag kommer bli bättre än denna dag har varit!