Min fantastiska dag...
...och detta är inte helt ironiskt menat...utan lite trevligt har jag haft! Jag har gått en lång skogspromenad på två timmar och fotograferat i skogen och det blev riktigt fina bilder så jag är nöjd! Framför allt behövde jag den promenaden för att tänka på det som är lite bekymmersamt för mig just nu... Det finns inget bättre än att gå i naturen och prata med sig själv och älta, lösa och fundera på olika saker ur tusen olika vinklar och synsätt!
Denna promenad handlade som vanligt om relationsbekymmer! Hur tråkigt det är att man inte kan styra en annan persons tankar och få honom/henne att se vad jag ser! Hur enkelt skulle inte livet bli då?!?!
Men nu går ju inte det och allt man kan göra är att berätta vad man själv ser och sedan hoppas att personen ifråga orkar lyssna och ta det till sig....Men det ligger utanför min makt och det gör det så svårt! När jag ser hur enkelt något kan vara och hur en fantastisk person gräver ner sig helt utan en vettig anledning...då gör det bara ont! Och blir frustrerande!! Men det är utanför min makt... Den lilla makt..eller påverkan...som jag har haft har mist sin verkan och dragningskraft och jag står helt maktlös!!
Men jag kommer aldrig ge upp...trots maktlösheten... Jag kommer att välja att alltid finnas där för jag ger inte upp! Jag överger inte en människa som betyder så mycket för mig! Det gör jag aldrig! Även ifall personen i fråga ger upp eller inte vill ha mer med mig att göra. Då får jag finnas på avstånd men jag försvinner aldrig. Kanske kan min maktlöshet bli ännu större och flytta till en annan galax men det blir inte så jättestor skillnad mot hur det är nu så... Jag tänker inte ge upp!!! Jag VÄGRAR!!
Nog om det...det var djupa tankar på min promenad och det var lite vad de handlade om!
Sedan när jag åkte från skogen, åkte jag och hämtade Frida för att skjutsa henne till farmor. Det var jätteroligt att träffa henne även ifall det bara blev en kort stund!
Sedan när vi satt där kom min bror dit! Ni vet...han som jag var tvungen att be om hjälp med bilen trots att han avskyr mig! Han sänkte hela mig och efter det mådde jag skit!! Ångest och oro och mindervärdeskomplex och självhat är känslor som dyker upp efter att ha träffat honom! Inte just då för alla ser ju hur han betér sig och han betér sig illa men det känns ändå så träffande! Och det känns så jäkla tråkigt! Men, men... Jag frågade vad han ville ha för bärgarhjälpen och han svarade att han vet inte men ett par tusen!! Han säger bara så för att vara elak och han tycker nog att jag ska betala det egentligen men samtidigt så är det någon han byter tjänster med så jag tror han gör något för honom som betalning men jag vet inte... Eller jag vet att det kommer gå till så mellan dem men jag vet inte vad min bror får för sig att kräva av mig! Det får tiden utvisa!
När jag ändå hade honon där frågade jag honom om han visste vad det kunde vara för fel på min fläkt som immar igen bara på förarsidan...hela tiden och regnar det så är det omöjligt att köra utan att ha fönstret öppet och liksom vädra ut dimman. Han sa vad felet var och det var någon värmepackning eller liknande namn, som var trasigt och det kostade 5000 spänn att byta så jag får fortsätta att åka med extremt dåligt sikt och lite på känn! Hittills har jag ju klarat mig och ska något hända hoppas jag det händer ordentligt så jag dör och inget annat!
Och senare på kvällen när jag åkte hem till stan så började något dunka som FAAN när jag bromsade och svängde! Jag gissar på bromsbackar och det går väl ett par tusen till och jag bara kände att jag blev mer än modfälld!
Jag vill så gärna köpa nya objektiv och en ny kamera men jag har inte råd så det verkar som att jag får lägga fotografkarriären på hyllan... och det är så tråkigt precis när jag kommit igång och fått så många uppdrag och folk som vill bli plåtade! Men jag kan inte heller satsa på den karriären utan bil för det är många resor och tunga saker så det känns rätt omöjligt nu! Irriterande! Men även där står jag maktlös så det är väl bara att ge upp...kasta in handduken...
Men en rolig sak har hänt och det är att jag har fått en jättefin hälsning i min gästbok på en fotosida och det gör mig så glad! En totalt okänd människa har valt att skriva en trevlig hälsning till mig...MIG...och dessutom gett mig komplimanger och sagt positiva saker om hur han uppfattat mig! Det är supergulligt och gör mig såå glad...ända in i själen!
Nu är klockan jättesent...och det är dags att lägga ifrån min snart överhettade dator och försöka smörja in mig själv på ryggen. Det är i sådana lägen som jag VERKLIGEN LÄNGTAR efter någon att leva tillsammans med! Någon som kunde ta kräm på sina händer och sedan massera och smörja mig och inte som det är nu...jag försöker slå knut på mig själv för att nå det mesta och ändå når jag inte allt!
Nej...kom min älskade blivande sambo...jag har väntat länge nog och jag tror du har det också...så visa dig för mig och våga ta chansen...Jag finns här och bara väntar på att få dela mitt liv och mina insmörjningar med dig! ;O))
Natti!!
Denna promenad handlade som vanligt om relationsbekymmer! Hur tråkigt det är att man inte kan styra en annan persons tankar och få honom/henne att se vad jag ser! Hur enkelt skulle inte livet bli då?!?!
Men nu går ju inte det och allt man kan göra är att berätta vad man själv ser och sedan hoppas att personen ifråga orkar lyssna och ta det till sig....Men det ligger utanför min makt och det gör det så svårt! När jag ser hur enkelt något kan vara och hur en fantastisk person gräver ner sig helt utan en vettig anledning...då gör det bara ont! Och blir frustrerande!! Men det är utanför min makt... Den lilla makt..eller påverkan...som jag har haft har mist sin verkan och dragningskraft och jag står helt maktlös!!
Men jag kommer aldrig ge upp...trots maktlösheten... Jag kommer att välja att alltid finnas där för jag ger inte upp! Jag överger inte en människa som betyder så mycket för mig! Det gör jag aldrig! Även ifall personen i fråga ger upp eller inte vill ha mer med mig att göra. Då får jag finnas på avstånd men jag försvinner aldrig. Kanske kan min maktlöshet bli ännu större och flytta till en annan galax men det blir inte så jättestor skillnad mot hur det är nu så... Jag tänker inte ge upp!!! Jag VÄGRAR!!
Nog om det...det var djupa tankar på min promenad och det var lite vad de handlade om!
Sedan när jag åkte från skogen, åkte jag och hämtade Frida för att skjutsa henne till farmor. Det var jätteroligt att träffa henne även ifall det bara blev en kort stund!
Sedan när vi satt där kom min bror dit! Ni vet...han som jag var tvungen att be om hjälp med bilen trots att han avskyr mig! Han sänkte hela mig och efter det mådde jag skit!! Ångest och oro och mindervärdeskomplex och självhat är känslor som dyker upp efter att ha träffat honom! Inte just då för alla ser ju hur han betér sig och han betér sig illa men det känns ändå så träffande! Och det känns så jäkla tråkigt! Men, men... Jag frågade vad han ville ha för bärgarhjälpen och han svarade att han vet inte men ett par tusen!! Han säger bara så för att vara elak och han tycker nog att jag ska betala det egentligen men samtidigt så är det någon han byter tjänster med så jag tror han gör något för honom som betalning men jag vet inte... Eller jag vet att det kommer gå till så mellan dem men jag vet inte vad min bror får för sig att kräva av mig! Det får tiden utvisa!
När jag ändå hade honon där frågade jag honom om han visste vad det kunde vara för fel på min fläkt som immar igen bara på förarsidan...hela tiden och regnar det så är det omöjligt att köra utan att ha fönstret öppet och liksom vädra ut dimman. Han sa vad felet var och det var någon värmepackning eller liknande namn, som var trasigt och det kostade 5000 spänn att byta så jag får fortsätta att åka med extremt dåligt sikt och lite på känn! Hittills har jag ju klarat mig och ska något hända hoppas jag det händer ordentligt så jag dör och inget annat!
Och senare på kvällen när jag åkte hem till stan så började något dunka som FAAN när jag bromsade och svängde! Jag gissar på bromsbackar och det går väl ett par tusen till och jag bara kände att jag blev mer än modfälld!
Jag vill så gärna köpa nya objektiv och en ny kamera men jag har inte råd så det verkar som att jag får lägga fotografkarriären på hyllan... och det är så tråkigt precis när jag kommit igång och fått så många uppdrag och folk som vill bli plåtade! Men jag kan inte heller satsa på den karriären utan bil för det är många resor och tunga saker så det känns rätt omöjligt nu! Irriterande! Men även där står jag maktlös så det är väl bara att ge upp...kasta in handduken...
Men en rolig sak har hänt och det är att jag har fått en jättefin hälsning i min gästbok på en fotosida och det gör mig så glad! En totalt okänd människa har valt att skriva en trevlig hälsning till mig...MIG...och dessutom gett mig komplimanger och sagt positiva saker om hur han uppfattat mig! Det är supergulligt och gör mig såå glad...ända in i själen!
Nu är klockan jättesent...och det är dags att lägga ifrån min snart överhettade dator och försöka smörja in mig själv på ryggen. Det är i sådana lägen som jag VERKLIGEN LÄNGTAR efter någon att leva tillsammans med! Någon som kunde ta kräm på sina händer och sedan massera och smörja mig och inte som det är nu...jag försöker slå knut på mig själv för att nå det mesta och ändå når jag inte allt!
Nej...kom min älskade blivande sambo...jag har väntat länge nog och jag tror du har det också...så visa dig för mig och våga ta chansen...Jag finns här och bara väntar på att få dela mitt liv och mina insmörjningar med dig! ;O))
Natti!!
Kommentarer
Trackback
