Komplimanger är viktigt!!

Att ge människor komplimanger är det billigaste och absolut bästa sättet att göra någon glad, bli varm i hjärtat själv och må bra! Men det är så svårt för en del!! Varför är det det?

Jag själv är en komplimangsnörd och ger komplimanger till höger och vänster! Min inställning är att tycker jag något bra ska jag tala om det så personen ifråga kan få må bra och bli glad. Det kostar mig ingenting och det ger så mycket tillbaka.

Själv blir jag alldeles varm i hjärtat och genuint glad om jag får en fin komplimang. Det ger mig glädje och lust att leva lite till...lite mer...och det gör min vilja större att vara bra! En komplimang från någon jag tycker om motar den dåliga självkänslan i dörren och får mig att känna mig stark. Lycklig!! Och en komplimang från en okänd person eller vem som helst i min omgivning är guld värd och får mig att växa och vilja eftersträva mer!
Du är vacker!
Du är så snäll!
Du är generös!
Jag älskar ditt leende!
Jag tycker du är råsexig när du kör bil!
Du är otroligt konstnärlig!
Du har bildseende och guld i dina ögon!
Du sjunger som en gudinna och hela min kropp ryser av välbehag när jag lyssnar på dig!
Jag älskar dina sexiga hängbröst!
Din kropp är gudomligt vacker!
 Du luktar så gott!
Du är läcker!
Du är så klok!
Du besitter så mycket kunskap!
Jag tycker du har otroligt fina ögon!
Du är så varm och generös
För mig betyder det allt att du lyssnar på mig och finns för mig!
Jag beundrar din talang!
VIlket vackert hår!
Vad fin du är!
Vad du är underbar!!
 Du betyder mycket för mig!

Det finns oändligt många saker vi ser, tycker och känner...men sällan talar om för den som det gäller! Varför då? Är det någon slags maktkamp det handlar om? Varför inte bara generöst sprida sina positiva snälla tankar om andra! Men då kommer genast baktanken och visar sin fula sida! Om jag säger såhär...hur kommer det tolkas och får jag något tillbaka då? Det borde jag få!
Jag kan ju för sjutton inte säga något positivt till den människan om inte hon/han säger något först! Eller åtminstone samtidigt! Och vad ska hon/han tycka och tänka om jag säger det här! 

Men vad spelar allt för roll om hundra år! Det är känslan just nu som är viktig och alla blir glada av komplimanger! Ja visst, vi i Sverige är så jantelagsfixerade så vi har svårt att ta komplimanger men det spelar mindre roll egentligen för längst inne i hjärtat gör de gott ändå!!

Jag har själv idag berättat för min arbetskamrat att han är fin! Han blev jättegenerad men glad! Och det gjorde mig glad att se hans solbrända kinder bli lite varmare röda och hans leende sprida sig över hela ansiktet!

Själv är den finaste komplimang jag någonsin fått av en man som skulle berömma min sångtalang! Hans ord var:
"Du har det där lilla extra! Vårda det!"
Det sa han till mig för över 10 år sedan och jag minns det än så komplimanger kan göra stor inverkan på en människa!

Och en sak till...hur lätt är det inte att glömma bort den närmaste i sitt liv! Sin pojkvän/flickvän, den man älskar och spenderar mest tid med...den som finns närmast ens hjärta!!
Det går bra att ge komplimanger och beröm åt andra men den närmaste i ens liv tas ofta för givet! Hur tråkigt är inte det!

Så min uppmaning blir att ge den du har närmast i ditt liv en fantastisk komplimang......redan ikväll...eller nästa gång ni träffas...om det så är på nätet, i telefon, sms eller i verkligheten! Berätta hur vacker din fru är! Berätta hur glad din pojkvän gör dig! Säg till personen som betyder mest i ditt liv hur hon/han påverkar dig positivt! Gör något oväntat och inte bara det vanliga som du ibland kan få ur dig! Även ifall det är gott!! Om du tycker att din flickvän är vacker så säg det! Om du tänker att din pojkvän är sexigast i stan så säg det! Gör henne/honom glad och låt henne/honom få ett leende på läpparna och bli varm i hjärtat bara pga av det du säger! Och känn hur det gör gott för dig såväl som den personen! Njut av att göra en annan människa glad och känn att det är tack vare att du tar dig tid att göra det! Lägga märke till personen, se det där lilla extra och berätta det för henne/honom!

Och sedan ha som mål att ge komplimanger ofta! Det gör gott för själen! Både på den som ger och den som får!
Jag lovar!! :O))


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0